Nu har jag köpt skorna som var med i mitt senaste önske-outfit-inlägg.
Jag är hur nöjd som helst! Ett riktigt bra (och billigt) köp.

Jag. Måste. VERKLIGEN. Plugga. Nu.
Men jag orkar inte. Det är en jättestor fördjupningsuppgift och denna gång ska jag satsa på mvg.
Detta ger mig lite magont. Jag vill verkligen lyckas, att misslyckas är inte okej.

Men för att uppnå mitt mvg krävs en sju-helvetes uppsats OCH redovisning.
Att redovisa är jag inte nervös över. Jag är nervös över att redovisningen inte innehåller tillräckligt mycket underlag och hjälpmedel eller att den inte är tillräckligt lång.

Det är alltså detta jag kommer ägna kvällen (läs: många kvällar) åt.
Wish me luck.


/ M

Jag ska snart börja beställa linser från internet. Men jag kan lova att jag har gjort enklare saker.
Det är ju en djungel! Att välja bland kläder är mycket enklare.
Jag vet ju vad jag vill ha för sorts lins; det ska vara en återfuktande månadslins som den jag har nu.
Men det blir ändå så svårt. Priser får inte vara alldeles för högt men det måste kvalitén vara.

Det här med linser är krävande. Pilligt och jävligt.
Fast å andra sidan är det också en frihet. Så mycket bättre än glasögon med kanter som hindrar synen.
Men det bästa vore ändå en operation. Min högsta önskan!


Så om ni har några tips; bomba mig! Jag behöver all hjälp jag kan få.


/ M

I dag när jag kom hem väntade ett paket på mig. Det är paketet som jag har väntat på väldigt länge.
Mitt scrapbookpaket!
Det innehöll en massa bra grejer. Se själva!

Så kissnödig har jag aldrig varit, haha!


/ M

Äntligen är veckan slut! Jag är helt slut, utmattad. Jag önskar att jag fick försvinna för en stund och vila upp mig.
Men nu är det inte långt kvar. Rom är nära.

Jag lär få fredagsmysa med mig själv ikväll, jäkligt tråkigt faktiskt. Men å andra sidan betyder ju det att jag kan sova tidigt. Väldigt tidigt. Veckan har varit helt galen!
Jag blir ofta förvånad av mig själv för att jag orkar. Dagar som är 12 timmar fyllda med arbete tröttar ut mig.
Helgerna är heliga. Och detta tänkte jag fira med:

Vad händer när människan inte har den där "spärren" och samvetet inte existerar? Vad gör man när människan inte längre har några som helst gränser och medkänsla?

Det har ni svaret på i filmen Stoic. Jag tycker att ni ALLA borde se den med varning för vidriga scener.

Jag såg filmen nu i helgen och jag mår fortfarande illa, till och från. När jag skulle sova senare samma kväll var det näst intill omöjligt. Jag är rädd för vad människan är kapabel till.

Och att filmen är baserad på en sann händelse gör inte det hela lättare.

Jag har precis sökt jobb. Som Ungdomshelgarbetare inom äldreomsorgen i Linköping. Direkt när jag läste om jobbet blev jag intresserad. Det känns som att det är ett jobb som skulle passa mig alldeles perfekt.
Jobbet har mycket med fritidsaktiviteter att göra och det är något jag tycker är både roligt och intressant att planera och genomföra. Och jag är ju inriktad på människor i behov av stöd och socialt arbete.
Det kan inte bli bättre än så här.

Efter att ha varit ledig i dag ska jag snart upp till mitt jobb på fritidsgården. Det ska bli skönt att få något gjort i dag!
Från ett jobb till ett annat.


/ M

• Hitta den där förbannade knappen och laga västen någon gång!

• Gör klart packlistan, Rom närmar sig.

• Tipspromenadsfrågorna MÅSTE vara klara tills imorgon, bråttom.

• Kolla upp priser och linser på nätet. Typ nu!

• Ring det där samtalet, på dagtid.

• Glöm för allt i världen inte bort att gå till optikern på fredag!


/ M

Jag spenderade en kväll häromdagen ihop med min vän Sanna och henne lilla familj som också är mina vänner. Vi åt supergod mat och efterrätt. Kvällen var jättehärlig och det behövdes i vintermörkret.

Söndagen spenderades ute på isen med bilkörande som aktivitet. Vi åkte ut ganska tidigt och körde bil hela dagen. Vi kom först och åkte sist. Även om det bara var några få minusgrader var jag bergsäker på att jag hade förfrusit fötterna. Till en början frös jag om fötterna men det övergick ganska snabbt i en hemskt smärta. Det är helt galet vilken smärta man kan stå ut med. Men som sagt, vi åkte väldigt mycket bil men vi grillade också korv och drack varm oboy. Allt som allt var det en väldigt härlig och friskt dag även om jag föredrar att inte vara ute. Jag somnade utan problem, men med en grym huvudvärk, tidigt på kvällen.

För ett ganska bra tag sedan köpte jag en tidning, Veckorevyn. I tidningen fanns ett prenumerationserbjudande.
Detta nappade jag på för att det endast kostade 99 :- och för att jag fick en present som bestod av ett armband och ett nagellack.

Men fy fan så besviken man kan bli! Jag fick hem mycket fler än fem nummer och det kopplade inte riktigt för mig. Men då berättade en vän till mig att man själv måste säga upp prenumerationen och gör man inte det fortsätter nummren att komma. Detta tycker jag är väldigt konstigt då jag inte ens har fått någon information om detta. Om inte Jennie hade berättat det här för mig så hade inte jag haft en aning. Jag tycker att om jag väljer att jag bara vill ha fem nummer, ja då ska jag bara få fem nummer också. Annar hade jag valt en helt annan premie. Men att jag inte ens fick information om detta, det är sjukt.

Och jag blir ännu mer besviken över att jag inte ens har fått min present ännu. Den skulle komma hem till mig i brevlådan fyra veckor efter betalningen. Och nu har det gått väldigt mycket mer än fyra veckor och presenten har fortfarande inte dykt upp. Riktigt dåligt gjort.

Och jag valde inte att prenumerera på tidningen på grund av innehållet för det är totalt värdelöst. Det enda som är intressant att läsa är mitt horoskop och det kan jag hitta var som helst. Resten är bara skit.

Slutsats: Värdelös tidning OCH en värdelös redaktion. De har lurat mig. Och jag fick dessutom betala en "skuld" för att jag inte har sagt upp min prenumeration som jag inte ens visste att den fortsatte. Och som sagt, presenten har jag fortfarande inte sett.

Jag såg just en dokumentär med det namnet och tårarna var inte långt borta. Det handlar om ett gäng kompisar som missbrukar bl.a. GHB. I början berättar de om sin vän som nyligen har tagit livet av sig och hur det känns för dem. Och under dokumentärens gång får man framför allt följa Henke, en kille som lider av stark ångest och som även missbrukar. Han åker in på ett två års långt fängelsestraff där han blir bedövad med en rad olika medicinder. Han går upp över 30 kg tack vare medicinerna. Tack vare medicinerna måste han flyttas till avgiftning. Efter att han har muckat försöker han ta livet av sig och skär sig i armarna flera gånger.

Den här dokumentären var väldigt stark och jag blev jävligt känslomässigt engagerad. Varför får han inte hjälp när det är så uppenbart att han behöver det? Varför medicineras han så tungt, när han egentligen borde bli behandlad, så att han måste avgiftas? Varför gör ingen något? Jag blir så jävla förbannad på systemet och myndigheterna som inte gör något! Och det är dem som ska styra Sverige? Nej tack.

Det finns så många där ute som lever precis som han och inte ens hälften av dem får någon hjälp. Vad är det för jävla sätt? Jag skäms. Man ska inte behöva leva det livet.


/ M

I dag är det bara 47 dagar kvar tills jag sätter mig på planet mot Rom!
Jag längtar så jäkla mycket. Fem dagar i underbara Rom.
Jag har börjat med packlistan men det är svårt, vad behöver jag ha med mig? Och vad VILL jag ha med mig?
Som tur är har jag en stund på mig att fundera.

I går åt jag middag med min underbara vän Sanna och hennes underbara, lilla familj.
Detta kommer jag att visa bilder på lite senare, så fort jag har fått dem.
Vi åt jättegod mat och en fruktansvärd god efterrätt. Och i vanlig ordning spelade vi också Uno.
Den här lilla familjen gör så jäkla mycket för mig och jag har dem att tacka för mycket!
Men ett enkelt litet tack räcker inte. Jag vet inte riktigt hur jag ska visa min uppskattning.
Jag tycker så mycket om er!

I går fick jag något av dem. Jag får väldigt mycket av dem men det här var något konkret.
Det var fyra foton på Connor. De har skickat in en massa bilder till Extrafilm och framkallat vanliga digitalkamera-bilder. Och jag fick fyra av dem! Det gjorde mig väldigt glad och så fort jag har köpt ramar ska han upp på väggen.
Han råkar faktiskt vara världens sötaste bebis (Jo, Simon, han är bebis för mig!).

Jag berättade om ju om min nya vän, hunden. Det är en liten valp vid namn Salle.
Det är ganska otroligt att jag ens klappar honom eftersom att jag avskyr hundar nästan.
Men det är något helt annorlunda med denna jycke.
Vi tycker väldigt mycket om varandra!
För att ni ska få en chans att förstå ska ni få en bildbomb!

Min bloggfrånvaro har berott på att jag har tagit en mini-semester. Hos mina svärföräldrar.
Vi firade även nyårsafton där. Min nyårsafton blev lugn (precis som jag vill ha det!).
Smällarna var jobbiga för mig i år också, men jag stod och gömde mig under altantaket och tittade inte ens.
Skönt att det nu är ett år kvar tills nästa tortyr.

Jag har funnit en ny bästa vän i form av en hund. Ja, jag vet, jag tycker inte om hundar.
Men den här lille fisen är speciell, vi är ju bästisar. Bilder på honom kommer.

Just nu sitter min pojkvän och lagar båda min jackor.
Upphängar-öglorna (?) har gått sönder och han syr dit dem åt mig igen.
Det får bli så när det är han som kan sy. Jag har faktiskt körkort på symaskin men kan verkligen inte sy.

Nej, nu ska jag ta det lugnt efter att ha tvättat hela dagen. En mys-måndag, helt enkelt!

Gott nytt år!



/ M