Dag 2. Min första kärlek

Jag hade en en fling när jag var riktigt ung. Jag sa att det var min första kärlek. Ack, vad fel jag hade. Jag visste inte vad kärlek var, jag är osäker på om jag ens kunde stava till det ordet då. Några år senare sprang jag faktiskt rakt in i min första kärlek. Han heter Johan och när jag var 14-15 fick han mitt hjärta att slå volter. Vårat förhållande varade dock bara i en månad och vi gjorde inte mycket annat än att bråka egentligen. Jag kan inte räkna hur många gånger som vi har sagt upp kontakten med varandra. Men det slutar alltid på samma sätt, att vi på nåt sätt släpper allt gammalt och börjar prata med varandra igen. Idag har vi kontakt och det är jag riktigt glad över.
Jag har nästan alltid varit glad att ha Johan i mitt liv, dom gånger vi kan hålla sams vill säga.
Han slet sönder mitt hjärta men på nåt sätt lagade han det igen och igen. Jag kan inte riktigt föreställa mig mitt liv utan honom på ett hörn.
Jag kommer aldrig att ångra något med Johan och med handen på hjärtat kan jag säga att han är en fantastisk kille!


/M

Nu har jag läst min gamla dagbok och jag blir så fruktansvärt sentimental. Jag har skrivit massor om dig, syster.
Mer än hälften av det jag har skrivit om dig har varit elakt.
Och allt det ångrar jag i dag. Jag ångrar att vi inte la ner all den tiden på att lära känna varandra istället.
Tänk vad mycket som hade varit enklare.

Men vi har nästan en hel livstid på oss att lära känna varandra, eller hur?