Hösten kommer krypandes. Jag har sett de första höstlöven och jag minns inte riktigt när jag såg en blå himmel senast. Då och då ser man någon som inte riktigt vill släppa sommaren, som krampaktigt håller fast vid sina shorts. Någon som trotsar gråheten med en total sommaroutfit.
Jag hänger in mina shorts längst in i garderoben. Jag känner på mina stickade koftor och känner hur ett leende sprider sig i ansiktet. Trots att jag hela året går och längtar efter sommaren är jag alltid glad när hösten knackar på dörren. Hösten innebär att man får använda mycket kläder, lager på lager. Hösten innebär att man tänder ljus så fort tillfälle ges. Hösten innebär att begreppet fredagsmys byts ut mot kvällsmys.

Jag har alltid gillat hösten. Jag gillar höstens färger, som är långt ifrån bara grått. Jag gillar att när sommaren går mot sitt slut tar hösten vid. Sommaren med bara ben, sena kvällar, uteserveringar och långa dagar vid sjön är över. För den här gången. När himmelen är grå och regnet silar ner har man bara sina minnen från sommaren. Sedan tar vintern vid med en total gråhet. Höstens gråa dagar går inte att jämföra med vinterns gråa månader. Efter en tid börjar snön smälta och man kan sakta men säkert gömma vinterkläderna längst in i garderoben och blicka fram till sommaren som kommer att bli den bästa sommaren någonsin!

När jag var lite hade jag två stora önskningar. Mens och körkort. Detta var viktigt för mig, det betydde att man var vuxen. När jag var 13 började jag planera för hur det skulle bli när jag skulle få barn. Då hade jag också bestämt mig för att jag skulle jobba på kontor när jag blev stor. Vad det var för sorts kontorsarbete vet jag inte ens idag.  Jag gjorde om böcker till datorer, en laptop. Framsidan var skärmen och på första sidan i boken ritade jag ett tangentbord. Jag la massor papper på bordet som jag bläddrade i, när jag inte skrev något viktigt på min dator.
Efter detta kom drömmen om att bli advokat. Den här drömmen höll jag fast vid länge. Alla i min närhet visste att jag skulle bli advokat när jag blev stor. Sedan när jag blev lite äldre, när jag kom upp i högstadie-ålder ville jag bli psykolog. Jag var fast besluten om att det var mitt framtida yrke.
När jag sedan kom in på Barn- och Fritidsprogramet på gymnasiet blev jag besviken. Jag hade ju planerat att gå Sam för att sedan läsa vidare till psykolog. Men under tiden på BF växte idéen om att bli polis fram. Nu är min stora dröm att bli polis. Även om jag vet mycket väl att jag aldrig kommer bli polis, det yrket skulle aldrig passa mig. Men det är min dröm.

När jag började högstadiet beslutade jag mig för att göra revolt mot min mamma. Jag vägrade att lyssna på henne och gjorde henne besviken på många sätt. Jag var ganska hemsk. Jag ville slå mig fri men jag ville ändå ha min mamma nära. Det var en svår balansgång! Jag började både röka och snusa, det var ju vuxet. Sedan började jag gymnasiet och träffade min f.d pojkvän. Vi flyttade ihop ganska snart och då hade jag ett eget hushålle. Vi fick själva laga mat, diska, tvätta, städa och allt vad det hör till. Om sanningen ska fram älskade jag att få ha ett eget hushålle! Det slutade dock med att jag flyttade hem igen efter en rad olika händelser. Då började jag istället satsa helhjärtat på skolan och engagerade mig för att kunna vara stolt över mina slutbetyg. Vilket jag också är! Jag är jättenöjd.

Nu har jag jobb. Men varken som kontorsråtta, advokat eller psykolog. Men jag har ett jobb, jag tjänar mina egna pengar. Nu har tanken att flytta hemifrån på riktigt, fötts. Jag har kollat efter lägenheter på internet och börjat fantisera om hur det skulle va. Jag ska också köpa en hund om två veckor.
Det slår mig plötsligt att jag sedan jag var liten alltid har velat va vuxen. Jag har försökt att göra saker som för mig har betytt att man är vuxen. Jag har haft och har fortfarande väldigt bråttom att bli vuxen. Jag vill bo själv, jag vill ha ett fast jobb och jag vill vara vuxen. Men det slår mig också att jag inte behöver ha så jäkla bråttom. Jag bör njuta av denna tid medans jag fortfarande kan.

Jag behöver inte ha så här bråttom, jag hinner med det ändå så småningom.


/M