Vilket skit. Här sitter jag med uppknäppta byxor och känner mig som en hare på en mörk motorväg. Jag vet vad jag måste göra. Jag måste skriva ett brev tilll Freud. Yes, jag ska skriva brev till en död man. Men jag vill inte. Det är tråkigt, äckligt, jobbigt, svårt, krångligt och sa jag tråkigt? Istället för att skriva det här jävla brevet vill jag lära mig att rita. Teckna, liksom. Men det är också för svårt. Var är mitt tålamod? Jag vill verkligen, verkligen, verkligen lära mig att rita. Det verkar vara roligt att skapa nåt eget. Jag vill också kolla på How I met your mother och bli alldeles pirrig av Barney. Och lite Marshall. Resten av gänget är faktiskt ganska tråkiga. Men dem slår ändå Freud alla gånger. Jag vill också lära mig att skriva med alla fingrar på tangenterna. Och egentligen ska jag ut och powerwalka i mina nya easytone men jag har verkligen ingen som helst lust. Det är kallt och jobbigt att motionera. Speciellt jobbigt att motionera när man har blivit så pass tjock som jag har blivit. Jag förstår vad som har hänt men jag vill inte förstå. Jag har blivit tjock. Igen. Damn! Nu ligger det massa snygga kläder i garderoben och samlar damm, igen. Jag är fruktansvärt disträ idag. Samtidigt som jag pillar ihop det här inlägget kollar jag på bilder på facebook, lyssnar på radio, pluggar, kollar tutorials på hur jag ska lära mig rita, kollar på How I met your mother, hänger lite på tumblr och sitter mest och tänker på den där jävla powerwalken. Är det abstinensen kanske? Jag tror det. Jag får ingen ro helt enkelt. Jag visste att detta skulle hända. Jag visste att det här tomrummet skulle ta en väldigt stor plats. En powerwalk kanske skulle döva det hela i alla fall? Kanske kan jag slappna av när det momentet är färdigt? Låt oss hoppas. Så att jag kan återgå till att surfa ihjäl mig. Och lappar ska jag sätta upp. Och plugga klart, måste vara färdigt innan jag går och lägger mig. Jösses. FML.