Jag har, som jag även tror att många andra i min ålder har, en ständig oro inför framtiden. Jag vet inte vad jag vill göra eller inte göra. Nu börjar jag också inse att dagarna går och jag kan inte bestämma mig, jag blir äldre varje dag men jag står bara och trampar. Jag kommer ingenstans. Imorgon är det exakt fem månader kvar till jag fyller 20. Jag bor fortfarande hemma och jobbar som timvikarie på ett äldreboende samt som fritidsledare på en fritidsgård. Missförstå mig inte, jag tycker om båda mina jobb men det finns ingen framtid för mig inom de här jobben. Jag kan inte, och vill inte, se mig själv jobba på samma äldreboende om yttligare 20 år. Jag vill utvecklas. Jag vill ha erfarenheter och lite kött på benen innan jag bestämmer mig för vad jag vill bli när jag blir stor. Jag känner mig fortfarande så pass "ung" att jag tycker att det är alldeles för tidigt att söka till högskola/universitet och läsa till ett yrke i fem år. Under dem fem åren blir jag också fem år äldre. När jag har fått min utbildning kanske jag kommer på att jag inte alls vill jobba med det yrket i framtiden. Då har jag kastat bort fem år på egentligen ingenting. Hur vettigt känns det? Jag har insett att jag är snart 20 år gammal och har åldersnoja.