Dag 11. Mina syskon

Jag har många syskon. Sex stycken. Och vi är alla så otroligt olika. Jag har tre systrar och tre bröder.
Min äldsta syster är 33 år fyllda och vi är väldigt nära. Hon har en son på fem år som på sätt och vis är hela min värld. Hon har varit min stöttepelare under tonåren och henne har jag mycket att tacka för.
Min andra syster är snart 22 år gammal. Hon och jag är nog mest olika av alla syskon. Hon är väldigt uttrycksfull och intressant. Hon är öppen, positiv, glad, sprudlande och bestämd. När vi var yngre lekte vi ganska mycket, i alla fall varannan helg. Under tonåren såg vi den andre som pesten och bråkade mest hela tiden. Sedan flyttade hon ända till Skåne och det blev bättre mellan oss. Men vi bråkar fortfarande från och till. Skillnaden är att hon är galet långsint och blir upprörd över saker som jag upplever barnsligt. Men jag tycker väldigt mycket om henne.
Min tredje syster är 13 år ung. Hon är trotsig, rolig, knäpp, söt och en aning jobbig ibland. Hon var ett fantstiskt barn när hon var liten. Hon är fortfarande ganska fantastisk men hon är tonåring nu. Därav är hon jobbig emellanåt. Men jag tycker om henne också. Jag tycker om att va med henne, att prata med henne. Jag vill väldigt gärna va en del av hennes liv, speciellt nu i tonåren.

Jag har ju som sagt också tre bröder. Dom är jag inte alls lika tighta med som min systrar.
Den äldsta är 36 år och bor en bit härifrån. Vi har inte så bra kontakt som jag ibland kan önska. Och det beror nog mycket på att han är mycket äldre än mig. Han har två jättehärliga barn som alltid är roliga att träffa. Hans fru är också en härlig person.
Min andra bror är 27 år gammal och har alltid varit en förebild för mig. Han är väldigt rolig och lätt att umgås med. Vi är ganska lika. Speciellt när det kommer till den materiella kärleken. Vi gillar att köpa nya prylar.
Honom tycker jag om väldigt mycket!
Och sist men inte minst, min tredje bror. Min lilla storebror som inte är så liten längre, han fyller 26 i år. Vi hade världens sämsta kontakt när jag var i tonåren. Vi gick inte alls ihop och bråkade heeela tiden. Det var nog inte förrens jag var 16-17 som vi kunde prata med varandra utan att halvt slå ihjäl varandra. I dag uppskattar jag honom jättemycket och tycker om när han är här hemma. Han är lite som jag fast en maskulin form.


Alla mina syskon är fantastiska och jag skulle aldrig någonsin vilja ha några andra än just mina syskon. Dom förstår sig inte på mig alls men det gör ingenting. Även om vi bråkar och blir osams tycker jag om dom jättejättejättejättemycket.