Man skulle ju kunna tro att som matte eller husse att man är den som bestämmer, att man är härskaren.
Hos mig är det verkligen inte så. Ingolf, katten, är min härskare.
Han är den som bestämmer om jag ska vara hemma, om jag ska sova med stängd dörr, om jag ska få röra på mig i sängen och han bestämmer även om jag får gå på toa ifred eller inte.

Innan jag och min pojkvän skaffade den här katten trodde jag att det skulle bli enkelt, det är ju bara en katt.
Men icke. Det är en katt utan dess like, han jamar inte - han skriker. Han kan inte leka med andra katter - han är livrädd för dom. Vad ska jag göra? Jag måste nog hitta någon som kan tala med katter.

Men jag tycker om katten ändå, han/hon (det finns ingen som kan fastställa könet) har en speciellt betydelse för mig.