När jag hörde nyheten om att Michael Jackson var död blev min reaktion ungefär ”Oj..!” och så var det inte mer med det. Det kändes som att halva världen stannade upp och media blev totalt enformigt. Allt handlade om Wacko Jacko. Till en början var det okej men tillslut blev hans död en sorts smutskastning. Media skrev att han hade blivit mer eller mindre mördad av sin läkare, de skrev att de hade hittat ett dolt rum med en blodig tröja. Dem skrev vad som helst för att inte släppa taget. Jag släppte taget ganska så snart efter att jag hade hört nyheten. Ja, han är död men that’s it. Det kan låta känslokallt men jag tycker att han kunde ha fått en värdig död. Jag tyckte att alla minnesceremonier var väldigt fina och jag tycker det är fint att man vill hedra en så stor man. Men vad som inte är fint är att han inte fick vila i frid.

Okej, jag kan förstå att det blir en stor sak när en så pass känd person dör. Vad jag inte kan förstå är att så många tyckte illa om honom efter alla pedofilrykten, men när han dog så saknade alla honom så otroligt mycket – alla brydde sig helt plötsligt om honom igen och alla hade glömt bort de rykten som florerade kring honom. Nu när han väl var död, då säger man att ryktena helt plötsligt inte stämmer. Då finns inte ryktena. Det hade varit så mycket finare om han hade fått det stödet när han levde, när han fortfarande kunde höra det.

Minns ni er reaktion när Patrick Swayze dog? Det gör jag. Jag hade under en längre tid följt media eftersom att jag visste att han var sjuk och antagligen inte skulle bli bättre. Och eftersom att jag följde media vet jag hur lite de skrev om Patrick. Hur kommer det sig? Att den ena stora kändisen får en hel värld att stanna upp medans den andra knappt får en förstasida. Minns ni inte Ghost? Minns ni inte Dirty Dancing? Jag minns. Jag glömmer aldrig hur kär jag blev i Swayzes ansikte första gången jag såg Dirty Dancing.

För mig var det en mycket större sak att Swayze dog än att Jackson gjorde det. Jag hade nästan glömt bort MJ eftersom att han under hans sista tid i livet inte fick mycket uppmärksamhet alls. Men Patrick glömmer jag inte, ett sådant ansikte glömmer man inte alltför lätt. Jag kan inte glömma hur uppslukad jag blev av Dirty Dancing första gången jag såg den. Jag kan inte ens dansa men när jag såg den filmen då tyckte jag helt plötsligt att dans var en av de finaste formerna att uttrycka sig i. Swayzes livsverk kommer alltid att betyda mycket mer för mig än vad Michaels musik kommer att göra.

Det jag vill få sagt är att Michaels död inte är märkvärdig, speciell eller ett mediafenomen. Jag tror att nästan varenda människa har något att säga om hans död även fast knappt någon kände honom. Han blev en alldeles för officiell person och det gjorde att hans död blev världens pådrag i media. Patrick å andra sidan fick i alla fall dö i lugn och ro till och med nästan bortglömd.

/ M