Nu har jag läst min gamla dagbok och jag blir så fruktansvärt sentimental. Jag har skrivit massor om dig, syster.
Mer än hälften av det jag har skrivit om dig har varit elakt.
Och allt det ångrar jag i dag. Jag ångrar att vi inte la ner all den tiden på att lära känna varandra istället.
Tänk vad mycket som hade varit enklare.

Men vi har nästan en hel livstid på oss att lära känna varandra, eller hur?

Jag har satt mig på uteplatsen med en kopp kaffe och en prilla. Ibland är livet bra underbart.
Och idag har jag fått skapligt mycket färg, det är 17 dagar kvar i skolan och allt är bra.

Förresten, mamma tyckte att jag ska flytta ner till dig nu när Hanna & Anna ska flytta. Visst vore det lite häftigt?

...har pappa fått tag på dig? Om inte, ring honom.

Jag ska snart börja med mitt projektarbete men jag har ett problem. Jag har inte en aning om vad jag ska jobba om/med. Jag har funderat på att jobba om genus och könsroller eller något i den stilen. Men jag behöver ändå idér, hjälp och tips.

Vad hade du för projektarbete?
Hur kom du på idén till ditt projektarbete?
Vad har du för tips?

"Psykiska sjukdomar är lika verkliga för den som lider. Jag behöver inte förståelse.
Jag vill int bli accepterad. Jag vill inte ha en egen prideparad.
Jag vill absolut inte vara medlem i någon stödförening för galningar.
Jag vill bara ha rätt till samma vård som andra som lider av livshotande tillstånd.
Bara det. Bara det."


"(Och 'psykiska sjukdomar'? Vad är det för ett jävla begrepp?
Som att bunta ihop benbrott med diabetes och ALS och lungcancer och vattenkoppor och
leukemi och kalla det 'fysiska sjukdomar'.
Det håller inte. Men det går bra att bunta ihop depression med schizofreni med ADHD med
cykloida psykoser med autism med psykopati med utbrändhet med Aspergers syndrom
med manodepressivitet.
Helt oproblematiskt sådär.)


Ur "Jag vill inte dö, jag vill bara inte leva" av Ann Heberlein.

Jag tycker att det här med genus, könsroller och jämställdhet är ganska intressant. Så just därför tänkte jag publicera en mindre uppsats som jag har skrivit om det ämnet:



Svenska B
Marina Rosén


I dag när vi lever på 2000-talet uppfostras fortfarande pojkar och flickor helt olika. Flickor ska vara prydliga, snälla och tysta medans pojkar ska vara hårda, viktiga och höras mycket. Så här har det alltid varit och inte ens i dag gör vi något åt det. I många fall tror jag att det handlar om att man gör det undermedvetet, ända sedan man har varit liten har man sett hur flickor respektive pojkar ska uppfostras och när vi sedan själva får barn gör vi på samma sätt för det är det ända sättet vi känner till.

En pojke ska ha en blå tröja med en bil på och en flicka ska ha en rosa tröja med en blomma på, varför är det så? Jo för att visa att pojkarna är starka och klarar av tyngre saker medans flickor är svaga och ska hålla sig i bakgrunden. Man märker också en stor skillnad i uppfostran mellan pojkar och flickor om de slår sig. Till pojken ger man order att de direkt ska ställa sig upp och torka tårarna för det var ju trots allt inte så farligt, men om en liten flicka ramlar så är man där snabbare än ögat och blåser, tröstar och gullar. Redan där visar vi tydligt att flickor inte kan klara sig själva men att pojkar absolut inte behöver någon som tar hand om dem ifall något går lite snett.

Jag tycker att båda könen ska uppfostras lika, till starka individer. Jag tror att genom att uppmuntra barnen att båda könen kan leka med varandra och tillsammans, med samma leksaker så kan vi redan i tidig ålder lära barnen att det inte handlar om vilket kön man har utan vem man är. Att ta med barnen ut i skogen eller leka utomhus utan leksaker, tror jag, är en jättebra idé, då kan båda könen leka med varandra utan att gruppera sig med pojk- respektive flickleksaker.

Även på förskolorna måste personalen bryta mönstret hur flickor och pojkar ska uppfostras, de måste lyfta fram jämställdheten. Könsrollerna kan inte vara så tydliga, man behöver visa att det är okej att en pojke leker med en docka eller att en flicka är tuff och stark. Man ska inte göra feminina pojkar eller maskulina flickor till något tabubelagt för det är på det sättet som vi låter de otroligt starka könsrollerna leva kvar. Det är viktigt som föräldrar, syskon, dagispersonal och andra människor runt omkring att uppmuntra barnen att inget av de två könen är något negativt.

Hur vi uppfostrar våra barn är från ett väldigt gammalt och invant mönster. Men förr eller senare måste vi bryta det. Förr i tiden var det lagligt att aga förekom i uppfostran men vi arbetade emot det och nu är det enligt lag förbjudet. Om vi lyckades med det borde vi på något sätt lyckas göra något åt detta hemska sätt vi använder oss av könsroller i vår barnuppfostran.

Det var ett tag sedan jag skrev något här så jag tänkte mest kika in och säga hej.

Min syster är äntligen hemma!  

Jag har tagit mig en funderare, jag hade en liten sentimental stund. Så nu, Marlene, utamar jag Dig att skriva en lista. Du ska lista fem saker som du är tacksam för.

Men eftersom att det var jag som kom på det så börjar jag:

1. Jag är tacksam för att jag är frisk.
2. Jag är tacksam för min familj och mina vänner.
3. Jag är tacksam för alla de erfarenheter jag har fått hittils.
4. Jag är tacksam för att jag lever i ett så "bra" land som Sverige.
5. Jag är tacksam för att allt onyttigt har blivit så mycket äckligare med åren!

Hej syster.
Hur är det med dig? Med mig är det bra, lite trött bara men vem är inte det en regnig onsdag.

Jag ser fram emot helgen jätte mycket nu när du ska komma hem. Gör du också det?

Jag vill så gärna ha något att skriva men det är helt tomt uppe i kontoret.

Hej Marlene!

Jag vet att jag bloggar dåligt men jag sitter knappt vid datorn och när jag väl gör det har jag ingenting att skriva, jag kallar det bloggtorka. Livet rullar på som vanligt. Det brann här i veckan nere på sopstationen vid staion, då ringde jag brandkåren. Vilken hjälteinsats, eller hur? Annars har det faktiskt inte hänt något alls.

Det gör inget att du ringde, jag tyckte faktiskt att det var rätt trevligt. Du får jätte gärna ringa mig oftare i både nyktert och onyktert tillstånd.

Jag vill verkligen komma ner till Lund, dig och kollektivet men jag vet inte om jag har pengar till det. Jag kan ju alltid försöka flörta in mig hos mamma. Men jag ska försöka komma ner något nu i sommar i alla fall. Och så får vi ju inte glömma krogrundan du ska bjuda mig på!

Och nej jag har inte börjat röka. Jag feströker bara och varje dag är en fest!