Marlene, Marlene, Marlene du tjatar om inlägg men jag har ingenting att skriva om. Det händer ingenting för mig. Och lite av det som händer vill jag inte skriva här, i en öppen blogg som vem som helst kan läsa.

Jag saknar dig. Jag klandrar dig inte för att du tog ditt pickpack och flyttade (jag skulle göra samma sak om möjligheterna fanns!) men för min egen del önskar jag att du fortfarande bodde kvar. Och så önskar jag faktiskt att vi inte skulle ha bråkat så mycket som vi gjorde, utan vi kunde ha lagt den tiden på att bli jäkligt bra vänner.

Jag önskar att du bodde kvar så jag slapp ha Linn i rummet brevid
Jag önskar att du bodde kvar så man ibland (IBLAND!) kunde få äta din mat
Jag önskar att du bodde kvar så man hade fler än mamma & Maria att se upp till
Jag önskar att du bodde kvar så att du kunde dra med mig ut på fester
Jag önskar att du bodde kvar så att jag slapp ta alla strider själv
Jag önskar att du bodde kvar så att du kunde följa med upp till pappa
Jag önskar att du bodde kvar så att situationen ibland kunde vara lite enklare