Ända sedan jag var 13 år har jag haft en ganska stark barnlängtan. Och för varje år som har gått har den här längtan bara blivit starkare och starkare. Jag minns en dag när jag var 13 år gammal och jag frågade min mamma vad hon skulle säga om jag blev med barn precis just då. 13 år gammal. Det är några år sedan och här är jag, några år och erfarenheter rikare men fortfarande barnlös. För många kan denna barnlängtan framstå som en bagatell, som ingenting. Men för mig är det allt. Jag vill inget hellre än att ha barn och har inte velat något hellre än det i många, många år.

Jag är fortfarande ett barn och jag behöver fortfarande bli omhändertagen av min mamma då och då. Men jag vill ha ett eget barn. Jag vill ha någon som jag kan älska med hela min kropp och själ, jag vill ha ett så pass stort ansvar som man har som förälder, jag vill ha små babyhänder som sedan blir stora händer i mina händer. Allt det här vill jag ha. Nu. Men jag vet att allt det här inte går att få nu. Jag vill också kunna ge mitt barn ett underbart och felfritt liv, jag vill kunna ge mitt barn alla möjligheter i hela världen och det skulle aldrig gå nu. Jag vill inte skämma bort mitt barn men jag vill kunna ge mitt barn ALLT.

Jag vill ha en egen familj, jag vill bygga något eget. Jag vill ha en egen vardag som måste funka varje dag för att jag har barn. Jag vill inte ha fler dagar i pyjamas utan mening, jag vill inte vakna fler dagar och dra en suck. Jag vill kunna vakna varje dag och dra en lättnads suck och veta att jag kommer att få ännu en underbar dag tillsammans med mitt barn.

Jag vet att denna barnlängtan kan framstå som absurd, ibland undrar jag lite själv om jag inte har gått och blivit helt galen. Men så tänker jag efter och nej jag är inte galen. Jag har bara hittat mitt kall här i livet, jag vet vad jag vill leva och sträva efter. Jag är bara väldigt bestämd, jag vet vad jag vill. Men så vet jag att först måste jag ta studenten och jag måste jobba för att kunna ge mitt barn allt, som jag drömmer om.

År 2005 föddes ett liv, Gabriel. Det är min systerson, min älskade lilla grabb. Efter att han föddes ändrade jag min livssituation helt. Innan var allt en ända stor röra och jag visste inte riktigt vad jag gjorde här på jorden. Men den lille pojken förändrade allt och även fast det verkar konstigt har jag honom att tacka att jag fortsatte. Varje gång han säger mitt namn, varje gång han ler mot mig, varje gång vi gör ett bus, varje gång vi går in i lekens värld, varje gång jag vet att han litar på mig – det är då jag inser att han betyder mer än vad jag förklara för mig. Han har hjälp mig och gör det fortfarande, varje dag. Han är fyra år gammal och allt som existerar för honom är leksaker och dagis, men en vacker dag hoppas jag att han inser att han hjälper mig varje dag. Han ger mig så mycket och jag försöker verkligen att ge honom allt för det är han värd.

År 2008 föddes ett annat liv, Connor. Det var en av mina bästa vänner, Sanna, och hennes sambo som fick barn. Samtidigt som jag blev väldigt glad för deras skull så var det som en rak höger för mig. Det var verkligen som en käftsmäll och mitt i all glädje och lycka kändes det som att jag gick sönder lite inuti. Men det var inte länge jag tillät mig själv känna så, jag visste att det var mer rätt att vara glad för deras skull. Och i dag är jag det på riktigt, jag är glad. För att det verkligen känns som att jag får vara en del av Connors liv, jag känner mig delaktig. Och nu börjar grabben känna igen mig, han leker med mig. Jag känner att jag på något sätt alltid vill vara delaktig i hans liv. Tack Sanna och Simon för att ni gör det lite enklare för mig. Snart fyller han ett år och det kalaset och alla andra kommande födelsedagar är något som jag absolut ser fram emot.

Det här var inte alls svårt för mig att skriva för allt kommer verkligen från hjärtat och det här är något som jag tänker på varje dag och varje år. Min barnlängtan är något som alltid finns där, precis som andetagen och hjärtslagen. Jag hoppas bara att även jag en dag kommer få bli kallad mamma och att jag kommer få ha det enorma ansvaret för ett annat liv och den där villkorslösa kärleken.

Gabriel som liten bebis    Gabriel nästan 4 år gammal



Connor

/ M